Hälsning från Gusten och Marie-Louise i Turkiet

Hej från Turkiet!

Här sitter vi och fylls med info från er i kyrkan, Sverige och hela världen. Vi mår bra o lever ett gott liv. Planerad hemkomst ändras varje dag men nu gäller 21 mars. Erdogan vill nog bli av med oss. Idag ska vi till tre flyktingläger o lämna dockor, leksaksbilar, glasögon o fotbollar. Vi har besökt ca 10 småläger med 7 – 10 tält x 10 personer i varje. Nöden är svår när dess ansikte kommer nära. Vi hälsas som kungligheter men vi bär en känsla av skam över orättvisorna. Vi hittar hela tiden nya läger. Eva o Noretti har ju besökt flera av lägren tidigare o är kända. Genom att Noretti kan språket kommer vi väldigt nära både de syriska  flyktingarna o de infödda turkarna. Golven i tälten är jord o på dem ligger mattor, några madrasser o kuddar. Igår regnade det hela dagen o då blev det riktigt sörjigt. Denna årstid sker nästan all matlagning utomhus över öppen eld. Några tält har kaminer. När barnen leker händer det att de stöter emot o får brännskador. Vi har köpt in salva till detta.  Kommunen har ordnat med vatten t de flesta lägren. Dock inte alla. De får också spillvirke att elda med. Tvättmaskinen är en liten plastbalja som står direkt på marken eller en gammal matta. Tvätten torkas upphängd i träd eller buskar. Barnens kläder är skitiga. Många av barnen är ingrodda med smuts. Några verkar apatiska.

Nu börjar jordgubbs o tomatsäsongen. Då får de vuxna arbete. Runt 100 skr för en 12 timmarsdag. Lite olika dock. Det stora fritidsnöjet verkar vara att föröka sig. 25 åriga mammor ka ha 4-5 barn. En mamma runt de 30 hade 12 barn! Flera bär en 4-5 månaders baby på armen o har en ny i magen.

I morgon söndag sker den stora matleveransen. 60 paket a ca 20 kg. Bönor, bulgur, salsa, mjöl, linser. Secondhandpengarna täcker detta. Vi har på plats köpt in och delar också ut sjukvårds- o hygienartiklar. I dag ska vi också hinna med dela ut 70 kg kläder o skor vi släpade med oss hit. Känns meningsfullt men det känns som en droppe i havet. Men betydelsefullt för de vi kan hjälpa.

Igår besökte vi 3 turkiska familjer. Utfattiga. Änkor med barn. 2 av dem hade fått vattnet avstängt då de inte kunnat betala. Norettis kusin startade upp en nedlagd skola bland dessa fattiga. Vi kunde besökt mängder av fattiga turkiska hem men nöjde oss med dessa tre. Ett eller två rum med sängar eller madrasser på golvet. Ett kök med elplatta. Inga skåp utan mat o tallrikar mm på bord el. golvet. Skitigt men lite för fint för att passa som hönshus i Sverige.

Coronafaran är nästan det enda tv visar. Böneutroparna ger info via minareternas högtalare. Många är analfabeter o behöver höra o se. I städer o samhälle besprutats offentliga lokaler och gator. Länge visade tv att alla andra länder drabbats men Turkiet klarat sig. Men rapporteras fall här också. Skolorna har stängts. Det börjar hamstras men tv visar man att mat finns. Det märks ingen minskning av folk på gator o butiker. Nu börjar vi också se några med munskydd. Lycka till med att hantera info o rädsla som vi hör om via svenska media.

Vi önskar er Guds välsignelse o ber om er förbön.
Marie-Louise och Gusten i Tascucu.